My family in London

Coronan gjorde att vi tänkte om.
Visst, vi hade bott i samma område i 10 år och jag kände en hel del människor men på slutet kändes det ändå inte varken hemma eller rätt. Speciellt inte så som dem smällde upp byggnad efter byggnad med lägenheter i ett redan tätbebott område. Trafiken blev outhärdlig och när vi i våras hörde om en skjutning mitt på blanka dagen började vi titta runt på andra områden. Inte aktivt men litegrann.

Ett hus blev tillgängligt precis vägg i vägg med Aloks kompis (i annan ort vi aldrig satt fot i) och efter att jag och barnen kom hem ifrån Sverige i somras bestämde vi oss för att flytta. Som en smällkäft stod vi i vårt nya hem 30 dagar efter, sentimentala men glada.

 

Vilken skillnad på ort! Det var verkligen rätt beslut. Barnen trivs i sin nya skola och har fått jättefina grannkompisar. 

Vi känner 3 familjer i granskapet och en kompis till mig ifrån Isleworth flyttade hit en månad efter oss. Jag saknar att kunna gå till skolan för att lämna och hämta. Jag kan även sakna Isleworth-dialekten ibland och om jag hör den uppe på high street så stannar jag upp och släpper allt :) Den är värd en stund i FULL fokus!! Jag kommer nog över det nångång också lol.