My family in London

Min lilla tjej blir snart 4 år. Hur sprang tiden iväg så fort? Den ultimata frågan som ingen nödvändigtvis svarar på. Hon är det bästa jag gjort. Vi gjort. Det bästa som finns. Mitt allt. 

Den senaste tiden har hon växt så mycket, både på längden och i personlighet. Hon berättar, frågar och förklarar. Hon skiljer på svenskan och engelskan i större grad och hon tar för sig mycket mer i alla situationer.
Hon dansar och älskar att ha uppvisning. Helst inne på toaletten ''där pappa inte kan höra'' hah!

Olivias pepp på livet & vardagssysslor är inspirerande. Hon lyser så fort vi gör något tillsammans. Om det så bara är att hänga tvätten. Men helst vill hon hjälpa till att laga mat eller baka.

Hon är en känslig liten varelse. En pratglad drömmare. En tjej som ofta ber om kramar och som helst somnar tätt intill mamma eller pappa om kvällarna. 
Hon säger ofta att hon älskar mig och hur hon inte vill ha någon annan mamma. "I don't want the other mommy, I only want you". Vad hon än menar så gör den gott i hjärtat kan jag lova. ♥♥♥♥

Hon har aldrig tålamod att känna med handen efter bebisens sparkar, men hon springer ofta förbi magen och pussar den i förbifarten. Hon kommer bli världens bästa storasyster. Hennes personlighet är som gjord för det.

Den obeskrivliga lyckan hon ger mig dagligen är riktigt svår att få ner i ord. Det räcker liksom inte med att beskriva henne som person. Det kan heller aldrig riktigt förklara hur himla älskad hon är av oss.

Snart är hon iallafall 4år och eftersom vi inte haft barnkalas de senaste 2 åren så ska hon få ett lite större i år.
Men det vet hon inte om än! :)