My family in London

En kvinna vars 2åriga dotter försvinner i deras hem, springer runt på gatan i panik för att leta men lyckas inte hitta henne. Efter ett år blir kvinnan och hennes make inbjudna på fest i grannhuset där resten av grannskapet också är inbjudna. En kommentar i förbifarten gör att allt bubblas upp till ytan igen. Vad hände egentligen med deras dotter? 

 

Det tog lång tid att ta mig igenom boken då jag inte gillade skrivsättet. Det gick lite för sakta för min smak. På framsidan står det att boken innehåller en "shocking twist" men jag tyckte inte att det var så, utan den twisten var ganska förutsägbar!

 

When you get so bored you take the first child you see to the shop and get a puzzle. 

It was a great idea. After we’ve laid the puzzle for a couple of days (make that no more than 1) the kids are yet again bored and decide to play ’floor is lava’ on it. By now I am so desperate for a minute alone I can’t be arsed to tell them not to step on the puzzle, so they start jumping about while I make a run for it. 

And here I am 2 hours later havin’ done fuck all but very satisfied with my me-time. Who said you cant buy time? ;)

Äntligen fick vi också ett vitt täcke som låg kvar hela dagen! Barnen åkte pulka me grannbarnen. Och jag fick bekräftat att jag fortfarande har social kompetens efter 1 månad i isolerad lockdwon. ^^ 

Det är verkligen för dagen vi lever. Så som vi alla alltid borde göra. Vi försöker göra det bästa av dagen och det börjar bli en vana att spendera mer tid MED varandra.....vilket man i ärlighetens namn inte har tid med en vanlig vardag i stress. Så som att baka tillsammans med barnet, i lugn och ro trots att hen spiller och sätter kladdiga fingrar på (alla) handtag. Eller sitta och skriva bullet journal med barnet och faktiskt glömma av tiden. Eller sitta och prata i timmar efter att kaffet kallnat. Jag började jogga i tisdags också. Efter bara 4 dagar kände jag mer livsglädje än jag gjort på 4 månader. :) TIPS för en annan som kanske också sitter i national lockdown. Eller nån som bara behöver en dos motivation. 

One of the better Sundays! A long walk with the kids followed by homemade cake, games and people (from our bubble). 

Lockdown.. hur ska man beskriva det förutom att det är totalt inhuman. 

Jag gick med i en bokklubb. Jag skrev till några personer jag länge velat skriva till men inte vågat. Min vän började skriva brev med en främling som sitter i amerikanskt fängelse på livsstid. En föredetta granne byggde en pub i sin trädgård. Vi spontanflyttade till en ny ort. Min man började volontära för polisen. Jag ansökte om att bli fosterförälder. Vi köpte INTE en hund ;) Jag började jogga och grannen blev med guldfisk.

Det är jobbigt och så extremt ensamt men på något sätt tar man sig igenom det. Tillsammans. Våga göra det du vill, för det ända vi har är nuet. 

A walk can make such a difference.

Regular walks makes all the difference.

Hemskolning i 6 veckor, det är INGET skämt! Jag lider me de föräldrar som både jobbar heltid (hemmifrån) OCH ska hjälpa barnen me deras online lektioner/uppgifter. Alla klarade uppgifter ska man ta kort på och lägga upp på skolans databas inom en viss tid. Det är alltså, dagligen, runt 5-6 uppgifter (lektioner) PER barn. Phu!

När helgen kom i fredags var ingen annan än jag gladare, haha!

Iallafall, en gång om dagen under veckorna försöker jag gå ut och låta barnen leka av sig. Men förra veckan hann vi bara gå ut 1 gång pga allt skolarbete. Denna veckan kommer jag prioritera att gå ut först, det är viktigare, iallafall för mina barn. Om ni ber mig hemskola så är det jag som bestämmer. Tack o hej!

Vi får genom tillbakablickar följa en ung kvinna på 50-talet som tar sig an Hollywood på ett sätt som ingen annan gjort innan. Hon tar för sig i karriär, sex-och kärleksliv och blir känd inom kort tid.
Men allt har sitt pris. Vem av alla var Evelyns stora kärlek? Och varför vill Evelyn att en ung kvinna som hon aldrig varken träffat eller känner ska skriva ett repotage om henne innan hon fyller 80år. 

 

Så mycket över förväntan. Jag glömde av tiden, glömde av mina måsten... jag älskade den. En sån fin bok, rekommenderar den starkt. Vilket perspektiv på livet denna boken gav mig! 

Coronan gjorde att vi tänkte om.
Visst, vi hade bott i samma område i 10 år och jag kände en hel del människor men på slutet kändes det ändå inte varken hemma eller rätt. Speciellt inte så som dem smällde upp byggnad efter byggnad med lägenheter i ett redan tätbebott område. Trafiken blev outhärdlig och när vi i våras hörde om en skjutning mitt på blanka dagen började vi titta runt på andra områden. Inte aktivt men litegrann.

Ett hus blev tillgängligt precis vägg i vägg med Aloks kompis (i annan ort vi aldrig satt fot i) och efter att jag och barnen kom hem ifrån Sverige i somras bestämde vi oss för att flytta. Som en smällkäft stod vi i vårt nya hem 30 dagar efter, sentimentala men glada.

 

Vilken skillnad på ort! Det var verkligen rätt beslut. Barnen trivs i sin nya skola och har fått jättefina grannkompisar. 

Vi känner 3 familjer i granskapet och en kompis till mig ifrån Isleworth flyttade hit en månad efter oss. Jag saknar att kunna gå till skolan för att lämna och hämta. Jag kan även sakna Isleworth-dialekten ibland och om jag hör den uppe på high street så stannar jag upp och släpper allt :) Den är värd en stund i FULL fokus!! Jag kommer nog över det nångång också lol.