My family in London

Imorse packade vi en matsäck och åkte till marble hill park. Dem har en del skogsparti där som är väldigt mysiga att låta barnen springa runt i. Och själv gå i, ska naturfilosofen tillägga. Vi mötte upp gamla kompisar som vi inte träffat på länge och vandrade runt i några timmar. 

 

Påväg hem stannade vi till på lekplatsen för att jag helt enkelt inte bara kan gå igenom den. Det blir alldeles för många tårar och lång-långa tjat.

Efter en stund, för att kunna gå hem utan gråt, sa jag till Olivia (på svenska) att jag måste gå på toa och därför måste vi hem. Snabbt.

Då ropar hon till sin något äldre kompis hon nyss träffat - "I will be back, my mummy needs to go home and poo". HAH!! Den ungen sprang fortare än fortast till sin mamma. Som om hon blev rädd!

Undra vad hon sa till sin mamma...... Lol. Vi försvann fort (och skrattandes) därifrån.

 

Nu sover barnen. Jag har fått byta alla sängkläder i dubbelsängen och i vår superkingsize då vi har haft två olyckor. PHU! Man behöver inget gym när man har barn. Om det var någon som försökte gå ner i vikt menar jag. Tips! ;)

 

Vattkoppor går i klassen. Olivia har haft en prick på kinden sedan förra veckan, men det blir liksom inget mer av den. Konstigt. Men skönt. Om man vågar säga så än. Dock kanske bättre att få vattkoppor ur vägen innan bebis kommer... 

Kollar in hundarna i parken ifrån köksfönstret. 

 

Vi har ett fikonträd! Så jävla gott och ännu godare när man vet att det är ekologiska fikon.

De här tre kompisarna har vart tighta sedan dagis. 
Jag tycker dem är så coola. Dem går hand i hand vart dem än ska. Stöttar varandra. Hejar på varandra. Om någon är ledsen ser dem till att hen mår bättre innan leken rullar vidare. 
Olivia och pojken går i samma klass sedan ett år tillbaka medan flickan går i en annan skola.
Men ändå är dem inseparable. 

 

Samtidigt har vi kära mammor också blivit vänner. Vi alla tre är så himla olika men vi har SÅ roligt. Olikheter vi kan både skratta åt och skämta om. Och en ärlighet som flödar som fantasin själv.

Genuina vänner man finner genom sina barn är nog det bästa. Man ses ofta och för allas skull!

 

Efter en ganska djup depression börjar jag komma på fötter. Världen börjar ljusna. 

Till stor del tack vare deras mammor. ↑

Och nää det finns inte EN enda bild på oss!!

Idag for jag och Ella iväg till VIP och träffade några kompisar. Det var sådär lagom mycket folk. Eller, lagom lite menar jag såkart? Hehe. Jag köpte en skjorta påväg hem som jag är helt kär i och förmodligen kommer bo i resten av graviditeten. Jag vet inte hur jag lyckats men jag har bara gått upp 5 kilo denna gången.. hittils, ska jag säga. Aloks mamma och syster är här på besök så det är svårt att inte äta sig proppmätt på curryliknande rätter vid varje måltid. Men jag är hoppfull. Kanske slipper jag gå upp 22 kilo denna gången!?

Kan säga att dem extrakilona syns på mina 161 cm. 

 

Jaja, hoppas bara att allt är bra med oss båda såklart. Då spelar det inte någon roll hur stor jag är eller blir & förblir.

 

...och många gånger står för godnattsagan ♥♥

Om en vecka går Olivia på sommarlov.

ÄNTLIGEN!! Inte minst för att vi kan slippa skolstressen och Olivias otroligt DÅLIGA humör när hon kommer hem från skolan. (Hon lägger sig 8pm eller strax innan men det verkar ju vara alldeles för sent ändå!?) Men också för att jag saknar henne när hon är på skolan. 

Det är en sån stor skillnad på henne under lov/helger och vardagar. Jag vill ha min glada lilla tjej tillbaka och det får jag nu. I 6 veckor!! Jag har bokat in oss på en musikgrupp där jag kan ta med båda tjejerna. Har även bokat in några tågresor till random ställen som jag vet att dom kommer älska! Jag passar på nu i sommar när jag "bara" har två barn, hehe.

Här var vi på en dinosaurieday out i Osterley i våras. Gravid och fortfarande aningen illamående!

Alltså, jag bara måste!
Jag och Ella somnade i soffan förut och efter god knows hur lång tid, vaknar jag upp av lite ljud ifrån köket. 
Kommer dit och möts av att Olivia har gjort iordning evening snacks till henne och Ellora.

Hummus till E samt vindruvor och små osötade kakor för båda att dela på.

 

Ellora vaknade snabbt och i total tystnad åt dem upp alltihop! Så sött. Det enda som hördes var detas små tuggor

som gick i ett. 

 

Vi sätter upp huset. En uppackning som går i ungefär samma motion som när man försöker springa i vatten. Så fort jag börjar känna ett uppackningsflow så börjar Ellora skrika. Eller så ropar 5åringen ifrån köket "OPS mamma, i have made a mess! Did you hear me, a BIG mess!" 

I ren panik släpper man precis ALLT i tron om att mjölken har sipprat ut och målat om hela kylen.
(Det var bara kaksmulor. Som man snabbt dammsuger upp med den sockersöta hand-dammsugare man själv aldrig hade som barn). 

 

Aloks underkläderslåda har onödigt fint vikta kallingar, rätt parade strumpor och linnen vikta på hög, medan mina underkläder gick direkt från flyttlådan ner i en stor blandad hög. Dem rätta strumporna kan man rota efter när man behöver dem tänkte jag och fick alldeles för mycket att göra med barnen.

 

Även om man snabbt vill komma iordning här hemma så får det ta den tid det tar. Ingen press, ingen stress. 
Fast jag hade ju helst haft allt klart innan bebis kommer!! Men, 4 månader klarar vi nog.

 

Vi har haft så mycket stress det senaste.. PHU! Men nu ser jag ljuset i tunneln. Och det är tack vare flytten.
Vi flyttade igår och huset gör mig sååååå glad. Det är så himla fint, så rent, så ljust. Det luktar gott. Ni anar inte hur man INTE kan ta detta för givet i England. Vi har tre sovrum och två badrum. Tre våningar men vi använder egentligen bara två av dem då det bara är ett gästrum/duschrum på tredje våningen. 

Vi bor 3 minuter gångavstånd till skolan och precis mittemot en stor park/lekplats.
Blir svårt att säga nej om någon vill ut och gunga lol.

 

Jag är i vecka 22 nu. Det går sååååå sakta. Men känner att den sista tiden kommer gå mycket snabbare eftersom sommarlovet är fullbokat (på ett icke-stressande vis) och jag kan få boa in oss i vårt nya hem. Detta är förmodligen sista huset vi bor i, innan vi kan köpa vårt eget. 

Vi försöker göra oss av med massa SKIT som vi har. Vi har alldeles för mycket saker. 

Jag vill bara äga det jag behöver! Det kanske är därför jag är betydligt duktigare på det än Alok. Turmankanslängasakerismygibland. Han märker det aldrig, och det måste väl ändå betyda att det är just det - skit. ;) 

 

Jag gick igenom min kamera lite snabbt och hittade ett par bilder ifrån när Olivia fyllde 5 och tog med sig en tårta till skolan. Dem har fångat hennes personlighet så bra att jag inte bara kan låta dem ligga på en hårddisk? ^^