Sweet beginnings

The most precious gift we can offer others is our presence - Thich Nhat Hanh. 

 
Den 3e maj klockan 16:25 föddes hon. Vår EFTERLÄNGTADE lilla björnunge. Vår andra dotter. Känslan av att få upp henne på bröstet går inte att förklara. Inte heller att få ta med henne hem. Och hon doftar.. heavenly!
 

Jag har lipat i omgångar och får fortfarande gråtattacker ibland när jag tittar på henne. Eller när jag tittar på Olivia och henne tillsammans. Tänk att denna lilla människa har legat i min mage. Japp, man blir lika förundrad varje gång, hehe. Hon är så himla liten, även om huvudet hennes ser megastort ut på bilderna hah! Svårt att fota proportion när huvudet i jämförelse faktiskt är större än resten av den lilla kroppen.

Jag andas in varenda minut. När vi ammar tillexempel, är det bara hon och jag. Just nu. Jag kan inte titta mig mätt. Det känns fortfarande lite(mycket) som en dröm. Kanske för att hon var så efterlängtad, när vi i över två år har vi fantiserat, pratat och önskat oss en till liten plutt. Oså kom hon äntligen, lilla Luna Ellora. Så självklar.



Förlossningen var Hell. Vid ett tillfälle under krystvärkarna kände jag att ''dör jag nu, så är det okej''. HEH???
Så kände jag inte med Olivias förlossning även om den var myyyycket längre.
Alltså denna var fruktansvärd! Efter ett tag försökte jag tänka ''Okej DONT fight the pain. Bara känn den!"
Den påhittade mother-earth vegan ala all-natural-tanken funkade (hör och häpna) INTE. Haha. Helt olidligt.

Jag krystade i över 3 timmar. Active labour. Jag skriver inte en detaljerad förlossningsberättelse här denna gången. Vill inte "gå igenom den" igen. Jag använde mig iallafall av lustgas (inte under krystningarna). Oså lite bad. Behövde inte sy. Ifrån första riktiga värken tog det ungefär 15 timmar. (Olivias tog 36).
Vi fick stanna över natten. ///

Olivias reaktion när vi kom hem dagen efter var oslagbar. ♥ Hon visste inte att det var dags för bebis att titta ut, så vi kom hem, smög in till soffan och ropade in henne. Hennes ansiktsuttryck sa "chock", "jätteglad" & "blyg" på 2 sekunder. Glömmer det aldrig. Hon ÄLSKAR lilla lillasyster och säger det minst 5-10 gånger om dagen. Hon pussar, klappar och läser bok för henne jämt. :)
 


Innan hemfärd, dagen efter.
 
Hon ser nästan precis ut som Olivia gjorde som nyfödd. Lite olika näsa bara :) 

 
Bilder ifrån själva förlossningen finns inte. Alok var min hjälte under hela förloppet. Utan hans stöd, pepp och muskler(!) hade jag nog permanent tuppat av.

Tänk att en stund i så mycket smärta, kan vara en av de absolut finaste stunderna i livet. 
LYCKA!!! ♥

everything old

Ingen bebis än, så det blir nästa månad istället! Förhoppningsvis imorgon då ja. ;) 
Jag är rätt trött på att vara gravid nu. Magen är enormt tung och stor. Jag ålar mig bokstavligen ur sängen. Jag vaknar 5-6 ggr per natt, vilket resulterar i att jag är helt dead när Olivia är redo att ta morgon vid 7.
Dagislämningen gör mig pigg dock, tack o lov. :) -Påtvingad frisk luft, en liten promenard och smådiskussioner med de andra föräldrarna påväg hem gör så mycket.
 
Och äntligen har vi köpt/fått hem en vagn också. Det har vart en liten stressfaktor för mig, då jag verkligen-verkligen behöver en till Olivias "nursery runs". ↑
Det blev inte den förra jag skrev om av olika skäl, men den vi har köpt nu känns lika bra den! :)
Bild på den får komma senare! 
 
Finaste camilla och hennes mor skickade detta i virkat och stickat. En del gjorda för längesedan och andra nya. Vi fick också två jättemjuka morgonrockar, en till O och en mini till bebis. Så söta.
 
 

Ungefär såhär spenderar vi our lazy sundays. Hon älskar sina böcker. Hon tar med sig dem i bilen, pratar om dem.. och frågar om vi kan läsa för henne- flera gånger om dagen. Hon ser fram emot helgen & lördag speciellt, eftersom hon vet att vi alltid svänger förbi biblioteket just då.



RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...