up and away
Jag tror det värsta med farväl på flygplatsen är när vi precis sagt hejdå och Olivia börjar gråta/skrika. Det är svårt att hålla tårarna borta när jag känner hennes känslor. Människor tittar och ler i sympati mot oss medan Olivia sträcker sig efter personerna. I detta fall farmor och gängets. Hon kommer ihåg, att på flygplatsen tar det roliga slut.
När vi kom hem igen somnade Olivia (kanske bäst så!?) så jag och A lagade lunch ihop. Vi har inte lagat mat i köket tillsammans på flera flera veckor så det kändes lite konstigt. Men såå mysigt.
Nu ska vi vänja oss vid ett tomt hus och en tystnad som ekar.
Ikväll åker jag till skolan, och imorgon börjar vardagen → med en hederlig playdate med våra favoritsvenskar.
När vi kom hem igen somnade Olivia (kanske bäst så!?) så jag och A lagade lunch ihop. Vi har inte lagat mat i köket tillsammans på flera flera veckor så det kändes lite konstigt. Men såå mysigt.
Nu ska vi vänja oss vid ett tomt hus och en tystnad som ekar.
Ikväll åker jag till skolan, och imorgon börjar vardagen → med en hederlig playdate med våra favoritsvenskar.
Innan gråthysterin.
Kommentarer
Trackback
