My family in London

Öronproppar! Öronpropps. Ö :ronproppar! Vilket otroligt fult ord. Och tänk dig då att vråla det 1650 gånger. Så fort allt blev tyst från musik var det som om rösten, ja till och med magen darrade. Okej nu låter det som att vi skrek som två dårar, (gjorde vi inte) men en del behövdes för att våra taniga röster skulle kunna bli avlyssnade.
Egentligen är det dåligt att behöva betala pengar för någonting som är för hälsans skull. Kan jag tycka. Aja, ska väl sluta gaya mig! Gonatt rövskallebarn. :)
Ps. Bilder kommer imorgon (eftersom det är då det börjar på riktigt och mer värt jobbet att ens ta upp kameran.)